Det är nästan osannolikt. Och fullständigt förfärande. Vi har en rödgrön regering där miljöpartister ingår. Klimatminister och miljöminister. Ändå är miljö- och klimatfrågan i stort sett obefintlig i den politiska debatten. Hela den kommunikationsplattform som ett departement utgör har schabblats bort.Att frågorna inte lyfter skylls istället på fyra riksdagsledamöter - nu senast var det Peter Eriksson, efter kongressen var det Isabella Lövin som hävdade att dessa fyra dragit uppmärksamheten från partiledningens och regeringens arbete för miljön. Att de fyra obstinata försökt profilera partiet i strukturfrågor som direkt påverkar klimat och miljö låtsas man liksom inte om....
Det är upp- och nedvända världen. Som om föräldrar skyller på barnen för att julen har medfört ebb i kassan och flod i pappershögarna.
Hela situationen är sjuk. Det är möjligt, rent av troligt, att Sverige har en miljöminister som i mångt och mycket är kvalificerad. Men som kommunikatör och visionär är hon något av det svagaste kortet i den gröna kortleken.
Klimatministern är en av världens dugligaste och mest kompetenta i frågan om fiske- och havsfrågor, men har som vice statsminister snarast försvunnit från den politiska debatten och det känns som om hon, den djupt begåvade Isabella Lövin, snarast har siktet inställt på det nya jobbet som representant för havsmiljöfrågor i FN. Hon skulle göra ett gigantiskt bra jobb - kunnig, respekterad och med upparbetat kontaktnät.
"Isabella blir språkrör några år för tidigt", hävdade jag när hon valdes. Hon hade behövt några år på sig att växa in i partiet, bli en del av dess organisation i vidare och djupare bemärkelse innan hon blev språkrör, hon hade blivit hur bra som helst som språkrör bara hon fått tid, basen fanns i det Sommarprogram 2008 där hon på ett ljuvligt sätt framförde allt det som grönt står för.
Jag lyssnade på det och ringde omedelbart MP:s kansli och bad dom suga tag i Isabella, hon talade ju sådär som en grön företrädare skulle tala, genuint grönt.
Sedan blev det mer partipolitisk pannkaka än himmel av det hela om man ser till hennes hart när omöjliga roll som språkrör. Och hur hade det kunnat bli något annat? Partiet har slarvat bort en förmåga. Om något eller några år har hon gått vidare på sin bana, förhoppningsvis som havspolitisk representant inom FN.
Att bli statsråd, eller för den del språkrör för ett grönt parti med dess historia och dess värderingar, kräver mer än saklig kompetens, Eftersom det finns en rågång mellan den gröna tankefiguren och den som dominerar inom socialdemokratin och borgerligheten krävs förmåga att också kommunicera, ge liv åt visionen, våga utmana etablerade så kallade sanningar, känna tillit till den gröna tankefiguren. Och, för all del, också bli uppbackad när man försöker.
Isabella har försökt, i ett sommartal förde hon resonemang om lönearbete och människans varande. Hon blev hånad av ledande figurer i Grön Ungdom, ett förbund vars ledande skikt haft mer tillit till Stureplan än till gröna grundläggande värderingar, figurer som helt enkelt surfat med i vågorna efter den nyliberala tankekolossen,
Det Miljöpartiet behövt är en strategi som gett språkrören i uppdrag att vara språkrör för sitt parti och de värderingar det i grunden ännu står för. Men deras uppdrag blev istället att i första, andra och tredje hand vara språkrör för den löfvenska regeringen.
Så står man där med värdlandavtal med Nato, förslag om strejkförbud, regeringsdrömmar om fler turister som skall flyga hit från Kina, stopp för 700 vindkraftverk i Hanöbuken på order från militären - utan att få säga vad MP egentligen anser... '
Och så gårdagens pinsamhet att behöva säga att man skall utreda om minkfarmerna erbjuder minkarna ett naturligt minkliv... Som om man inte visste att att det är djurplågeri, partiet har vetat det ända sedan det bildades. Strategin, att inte hålla två bollar i luften - såväl kompromissa i en regering som driva opinion för det partiet står för - har tagit struptag på partiet som är på väg att kvävas. Helt i onödan. Fullständigt helt i onödan.
"Det är nästan osannolikt. Och fullständigt förfärande. Vi har en rödgrön regering där miljöpartister ingår. Klimatminister och miljöminister. Ändå är miljö- och klimatfrågan i stort sett obefintlig i den politiska debatten." Så inledde jag. och så avslutar jag. Med tillägget att man får ligga som man bäddar. Synd att man bäddat så illa. En massa goda krafter går på det sättet förlorade. MP kan så mycket mer! Nu gäller det att partiet återvinns.
