måndag 18 december 2017

Bättre se plågad ut när man sviker än levererar sveket med ett hånflin...

Säga vad man vill om Torbjörn Fälldin, som just nu är ämne för en dokumentär i två delar i SVT. Men han svettades och såg plågad ut när han svek löftet om kärnkraften. Till skillnad från Ingvar Carlsson som log så förtroendeingivande när han bluffade, manipulerade och ljög om både kärnkraften och omställningen. Likt förbannat uppfattas han som en hederlig politiker i de stora S-leden. Skärp er! Det tragiska är inte att han ljög mig rakt i ansiktet i riksdagen ett antal gånger, på ett sätt som ingen annan gjort, utan att han låg bakom den bluff som kostat Sverige så mycket vad gäller omställning. Så här var det:

När Miljöpartiets opinionssiffror rasslade i höjden 1987 - och partiet som första nya parti på 70 år tycktes vara på väg in i riksdagen - reagerade den socialdemokratiska statsministern Ingvar Carlsson snabbt. Han flyttade plötsligt energifrågorna från näringsdepartementet till miljödepartement. Och han lät Birgitta Dahl bli statsråd för både miljö och energi.

Den 4 mars 1988 - Miljöpartiet hade krossat tioprocentsvallen i opinionsmätningarna - presenterade Birgitta Dahl en samlad miljö- och energiproposition. Ordet omställning nämndes 64 gånger! Sverige skulle bort från såväl kärnkraft som fossila bränslen. Sverige skulle ställas om!

Efter valet i september fanns i riksdagen faktiskt en rejäl majoritet för omställning. Miljöpartiet hade kommit in, Centern med Olof Johansson hade blivit alltmer miljöradikalt, Vänstern hade hakat på och¨tillsamman med Socialdemokraterna, med sin nya politik i Birgitta Dahls miljö- och energiproposition, utgjorde man en stor majoritet i riksdagen.

Men alltihopa föll ihop.

18 månader efter valet valde nämligen statsminister Ingvar Carlsson att avsätta Birgitta Dahl som energiminister. Och ersätta henne med LO:s vice ordförande Rune Molin, som stod för något helt annat än det som Socialdemokraterna lanserat före valet. Energifrågorna flyttades åter över till näringsdepartement. Såväl en ny energiproposition som miljöproposition utarbetades och den gröna retoriken var som bortblåst. Den ekologiska dimensionen hade åter ersatts av traditionell politik

Efter det att Dahl fått avgå tog LO åter ett starkt grepp om Socialdemokraternas miljöpolitik. Dessutom fick man med sig Centern - och Folkpartiet - i en överenskommelse som innebar att omställningen sköts på framtiden. Martin Hultman, Linköpings Universitet,  skriver i en bok alla borde läsa (Den inställda omställningen): "Från och med denna  uppgörelse i början av 1990-talet fanns inte längre en vision tydligt närvarande inom de styrande partiernas energi- och miljöpolitik...".

Hade Socialdemokraternas ledning menat allvar med det man sa före valet 1988 så hade vi idag genomgått en omställning och varit befriade från såväl kärnkraft som stora delar av fossila bränslen. Men den miljö- och energiproposition man lät Birgitta Dahl lägga var bara ett maktpolitiskt spel inför väljarna.

Ni begriper kanske varför jag anser att den som förhandlar med sossarnas ledning inte skall låta sig manipuleras av vare sig lismande fraser, smilande ryggdunkningar, fräsande blickar eller sketna hot.

PS! Vadå ljugit mig rakt upp i ansiktet?

Ett exempel. Den 15 juni 1995 så lät Ingvar Carlsson - socialdemokraternas partiledare - meddela i en riksdagsdebatt:

Anf. 42 Statsminister INGVAR CARLSSON (s): Herr talman! Jag vet inte för vilken gång i ordningen jag gör det, men jag skall gärna för Birger Schlaug upprepa att för mig är en folkomröstning ett utomordentligt viktigt instrument i demokratin. Har man valt att underställa folket en fråga, kan man inte utan vidare nonchalera dess beslut. Därför är detta inte bara en energipolitisk fråga för mig. Det är också en moralisk fråga. Svenska folket har sagt ifrån genom att rösta för en avveckling 2010, och då kan vi inte bara ändra på det.

söndag 17 december 2017

Syresätt den gröna delen av din hjärna...

Det fylls på nästa år... prenumerera på Syre här.

Röd? Kombinera åtminstone med en grön ledarskribent, varannan söndag... 




Här kan du prenumerera på ETC.

lördag 16 december 2017

fredag 15 december 2017

Skydda uppåt - slå nedåt?

I ett tidigare blogginlägg - där jag påpekade att MP:s utrikespolitiska talesperson (Pernilla Stålhammar) anklagade partikamrater  "i höga positioner" för att ha otillbörlig kontakter med Ryssland - ville jag få veta om den "vanliga" tjänsteman, som hon tidigare anklagat för att vara en säkerhetsrisk, varit nationell säkerhetsrisk eller inte.

Anklagelsen riktad mot personer i höga ställningar avvisade partiledningen snabbt när också  medierna började skriva - det vill säga när en svepande anklagelse riktades uppåt - det vill säga innefattade också språkrör,  partisekreteraren och gruppledare i riksdag. Pernilla Stålhammar blev då snabbt fråntagen uppdraget som utrikespolitisk talesperson.

När anklagelsen däremot riktats nedåt i hierarkierna så väljer partiledningen att vara
tyst. Man hävdar att det är ett "personalärende". Så här utifrån ser det märkligt ut - med rätta eller inte.

När i herrans namn blev frågan om nationell säkerhet ett personalärende? Det finns en anklagelse om spioneri, med allvarliga följder för nationell säkerhet, eller om det inte är sant, lika allvarliga följder för den som plötsligt befinner sig varande paria med spionstämpel i pannan. Språkrören måste väl begripa att det är allvarligt, hur det än förhåller sig?

Det blir inte bättre av att, om jag förstått det rätt, den anklagade tjänstemannen själv vill att frågan utreds och att resultatet offentliggörs.

Källor i riksdagen gör gällande att den anklagade erbjudit sig att komma till riksdagsgruppen så denna får ställa frågor, men detta tycks ha avvisats av gruppledningen.

En av de chefer som tog beslutet att agera så att tjänstemannen i realiteten fått yrkesförbud har nu blivit statssekreterare hos klimatminister Isabella Lövin. Bidrar det till att man inte vill röra i det?

Till slut står jag och andra som frågetecken och undrar vad i helvete som pågår. Varför man inte reder ut detta före valrörelsen  är för mig obegripligt - journalister kommer som amen i kyrkan att börja gräva i gamla surdegar när valet närmar sig. Vem eller vilka skyddar man? Det blir ju frågan av all denna tystnad.

Men svar får vi inte, allt tystas med motiveringen att det är ett "personalärende". Riksdagsledamöter har fått besked att de vare sig skall uttala sig eller spekulera. Vilket ju förstås gör saken än mer märklig, folkvalda som tar beslut om Sveriges väl och ve får inte veta och bör inte tala...

Mina funderingar omfattar fyra frågeställningar:
  • Hade jag så dåligt omdöme att jag för 17 år sedan var med och anställde en tjänsteman som skulle komma att bli spion? De han arbetat direkt under, som utrikespolitisk sakkunnig i EU och Sveriges riksdag, verkar frågande. Om jag nu förstått det rätt. Ordet "trams" har framförts.
  • Är tjänstemannen oskyldig till dessa anklagelser är det förfärligt att han pga ryktesspridning drabbats av ett reellt yrkesförbud och blivit paria i stora kretsar.
  • Eftersom partiledningen väljer att inte svara på frågan uppkommer misstanken om att man vill skydda någon av de chefer som i praktiken  såväl sparkade tjänstemannen som gav honom yrkesförbud. Tog man beslut på lösa boliner? Var man som chef mogen sin uppgift?
  • Var anklagelsen mot tjänstemannen, som Pernilla Stålhammar haft en kärleksrelation med, lika slarvigt uttalad som de anklagelser som riktades mot miljöpartister "i höga positioner"? Är det rent av en vendetta som följd av andra händelser? Om så skulle vara är det nästan lika allvarligt som om det skulle vara sant. Vare sig tjänstemannen eller Pernilla Stålhammar bör orättfärdigt behöva mötas med misstänksamhet som saknar grund. Vilket nu blir följden av tystnaden.

En vädjan till Isabella, som ju inte bara är statsråd utan också språkrör, är att hon kräver att alla frågetecken rensas ut även om det gör ont för stunden.

Som språkrör har man ansvar för att så mycket som möjligt rensas före valrörelsen. Att få detta i knät - om journalister börjar gräva djupare - inför valet vore fruktansvärt negativt.

Av omsorg om partiet, om inte annat, bör språkrören visa ansvar i rollen som språkrör, även om jag mer än väl förstår att man har fullt upp i rollen som statsråd.

torsdag 14 december 2017

Löfven pratar mellan flygturerna

Det gäller bara att bestämma sig. Så bra! Då bestämmer vi att:

- De 700 vindkraftverken som regeringen stoppat på militärens önskemål får byggas i Hanobukten

- De statliga miljonerna till flygplatsbygge i Sälen dras in.

- Satsningen på att transportera svensk mat till Kina stoppas - liksom turistsatsningarna för att få fler kineser att flyga till Sverige för att shoppa och "ekosemestra" genom att åka släde några timmar.

- Insikten att ökande världshandel, som regeringen uppmuntrar, ger ökande klimatrelaterade utsläpp når den svenska regeringen.

- Sverige, som ligger på tionde plats på listan över länder som gör störst ekologiska fotavtryck, bör ledas av en statsminister som begriper vad det innebär istället för att inbilla sig att hen leder en ett land som ligger i miljötoppen.

- Svenska riksdagen tar tillbaka beslutet att klimatpolitiken inte får leda till att den ekonomiska tillväxten hämmas.

Det är bara att bestämma sig.

onsdag 13 december 2017

Vad heter grejerna i kökslådan på tyska... eller engelska?

Landsbygdsministern har fått språkutbildning. Dyrt blev det. För dyrt förstås. Men gissa om det är nödvändigt med språkutbildning om man skall förhandla på engelska om jordbruks- och fiskefrågor där nyanser i språket, och facktermerna, är avgörande.

Varför fick Finland bättre jordbruksavtal med EU än Sverige vid inträdet? Tja, svaret må tyckas simpelt, men är mer än rykte: finländarna förhandlade på finska, och tolkades av experter, medan svenskarna trodde att de kunde engelska och förhandlade bort sig.

Själv var jag bergis på att jag fixade tyska i samband med att jag blev intervjuad om den nyvalde gröne tyske utrikesministern Joschka Fischers resa till USA för att be om ursäkt för allt han tidigare sagt om USA:s agerande i världen.  Men jag hade inte alla bestick i den tyska lådan hemma, det blev betydligt hårdare nyanser än jag tänkt mig - ungefär att Fischer var en sketen ynkrygg och idiot -  vilket ledde till en del trassel...

Sedan dess är jag synnerligen ödmjuk i språkliga frågor och inser att vardagsduglighet i språk inte riktigt innefattar ordens nyanser och kusligt lite om detaljerade facktermer. När man krånglat till "arbetsgivaravgifter" på franska några gånger så lär man sig att hålla truten - risken annars är att det slutar i att den som lyssnar tror att man gillar månresor och ekivokt sällskap. 

tisdag 12 december 2017

Är det vi eller fransmännen som är galna?

http://www.rtl.fr/actu/politique/blanquer-sur-rtl-les-portables-seront-interdits-a-l-ecole-et-au-college-a-la-rentree-2018-7791345944
Mobiltelefoner, strålning, trådlösa nätverk. Är det vi i Sverige som är naiva eller är det fransmännen som är galna - och är i så fall presidenten galnast av de alla, med skolminister Jean-Michel Blanquer på andra plats...? Inga mobiler i skolan, och "barn under 7 år bör inte sitta bakom skärm...". På lektioner förekommer i princip inga mobiler sedan flera år tillbaka. 

TV-intervju här. Består den franska regeringen verkligen av foliehattar? Eller tolkar de forskningen på ett annat sätt för att de inte är foliehattar...? Lutar mot det sistnämnda. 

Tanken att Gustav Fridolin skulle gå på Macrons linje är totalt osannolik, i Sverige anser vi att resonemang som pekar på problematisering av t ex trådlösa nätverk inte är så tillväxtskapande... Eller nåt. Underlaget för det franska beslutet är delvis baserat på forskningsrapport från Anses. Vilken den i Sverige kontroversiella Strålskyddsstifelsen ofta hänvisar till. Att problematisera det som ligger i själva normen för hur vi lever har sina sidor...

måndag 11 december 2017

Lojalister skadar Miljöpartiet

Från söndagens ledare i ETC:

"K G Bergström, tidigare på SVT och numera frilansande krönikör på Expressen, meddelade i veckan att det enklaste för MP vore att kasta ut Gustav Fridolin. Som liksom blivit symbol för det MP som idag syns och hörs.

Det är inte så enkelt som att kasta ut språkrör. Språkrören gör det som partikongresser de senaste åren, på partiledningens förslag, accepterat, legitimerat, applåderat och beslutat. Under stående ovationer. Man valde bort förslag på kritiska ledamöter till partistyrelsen, man applåderade när språkrör kallade gröna visioner för plakatpolitik, man accepterade att språkrör kallar sig grön liberal. Med grön som prefix. Man uppträdde som lojalister.

Låt mig säga det klart och tydligt: lojalister är något av det farligaste ett levande grönt parti kan drabbas av."

Hela ledaren finns här.


söndag 10 december 2017

Hjältarna från Kristineberg... Eller kanske snarare: Avdankade minns svett, tårar och skratt...

Gårdagens Lördagsintervju i P1 avslutades med en återblick där minsann såväl jag som partisekreterare Kjell Dahlström och min rörkollega Marianne Samuelsson  blickar tillbaka.

Klicka här eller på bilden så kommer du till inslaget.

http://sverigesradio.se/sida/avsnitt/987825?programid=3071&start=2366

Miljöpartiet kom 1988 in i riksdagen som första nya parti på 70 år, åkte ut tre år senare - det var treåriga mandatperioder. Men kom tillbaka 1994. Det var ett omöjligt projekt. Inga misstag fick göras. Och det krävdes en del tur också. I partiet fanns fortfarande entreprenörskapets lust. Och medier uppfattade kampen som Davids kamp mot Goliat. Och vi fick med oss många första- och andragångsväljare. Vi värnade annorlundaskapet, var stolta över rågången till de andra partierna, lät inte som de andra.

lördag 9 december 2017

Kris än en gång...

"Samtidigt skall man notera att MP kom tillbaka 1994 trots att Sverige då hade en ekonomisk kris och miljöfrågorna var undanträngda.  Partiet var i brygga också inför valet 2002. Allt var kris, med opinionssiffror på cirka 2 procent månaderna före valet. Men man klarade sig. Det fanns sympati att hämta när man hade Davids roll snarare än Goliats, när man upplevdes som profilstarka istället för beigea."
Skriver i Dagens samhälle idag. Vill du kolla klicka på bilden.

https://www.dagenssamhalle.se/debatt/birger-schlaug-miljopartiets-problem-ar-hemsnickrade-19841

fredag 8 december 2017

Namnet som saknas leder till frågor

Varför finns inte en miljöpartistisk frontfigur med när Ardalan Shekarabi (socialdemokratisk civilminister) och Ali Esbati (Vänsterpartiets talesperson i dessa frågor) skriver på DN om vinster i välfärden.

Jag vet inte, men misstanken gör mig förskräckt: Språkrören och övrig partiledning ser en framtid tillsammans med S, C och L och anser därmed att vinster i välfärden är okej på det sätt som ledningen, mot partiets vilja, kört flera gånger förr. Partiledarlinje är inte alltid samma sak som partilinje...

Den som har klart för sig var MP:s rötter finns, och hur partiet ideologiskt värnat den civila sektorn mot såväl staten som kapitalet, kan bara känna sorg över hur man hanterat frågan  - samtidigt vet jag förstås att Gustav Fridolin identifierar sig som grön liberal (med grönt som prefix), hyllar Karl Staaf och vill leda ett så kallat mittenparti utan att, som jag förstår det, ta hänsyn till att mitten i svensk politik i frågor om t ex vinstuttag från skolor ligger långt, långt till höger i en internationell kontext.

Tyvärr tycks det fortfarande vara så att den som anser att vinstuttag från skattefinansierad skola, vård och omsorg är ett otyg som såväl suger pengar från välfärden som gynnar den sentida kapitalismens rovdrift tvingas fundera på att rösta på Vänsterpartiet. Det tycks inte spela någon roll vad MP:s kongresser och medlemmar säger, partiledarlinjen tycks ha fått för sig att balansera för att inte stänga dörrar mot gamla mittenpartier som C och L som numera är nyliberalt anfrätta. Och sossarna kan ju vända närhelst det passar in för maktstrategin.

Det vore på sin plats att MP:s ledning förklarar hur man ser på vinstuttag från skola, vård och omsorg - och berättar varför man inte skrev under.

torsdag 7 december 2017

Jabar Amin drar... efter att blivit vald till listetta

Och så drar också Jabar Amin... Intressant nog efter att först fått flest röster i provvalet i Västerbotten. Så på så sätt kan man säga att det var en vacker sorti. Inte utkastad av flertalet, utan vald av flertalet. Gott så.

Var det väntat? Ja, på ett sätt måste man nog säga det. De andra tre i "de fyras gäng" har också tackat för sig inför nästa val.Tänk själv: hur fruktansvärt det skulle vara att ensam stå upp, på samma sätt som de fyra gjort, efter nästa val om partiet skulle komma in.

Att vara ensam mot en hel grupp av lojalister (sådana som lojalt följer partiledningen) är ju en ren mardröm. Med utfrysning, om dagens ledning blir kvar. Dessutom politiskt hopplöst.

Jabar har varit en av de fyra som trotsat partiledningen i några för regeringen viktiga frågor - de har valt partilinjen istället för partiledningslinjen. Vilket hedrar dem. Och vilket partiledningen borde accepterat, inte minst eftersom deras agerande inte hotat att fälla regeringen i någon av frågorna. Ledningen krävde total lydnad. Undrar om någon i denna ledning har en aning om MP:s rötter - och inte minst om Per Gahrtons doktorsavhandling som bland annat handlar om det absurda med partipiska och partiledningars mobbing.

Vad som härefter händer med MP i Västerbotten (och Luleå) blir intressant att se. Partistyrelsen har tagit över efter många, många års problem, med många klagomål från medlemmar om falangbygge.

Ett röstningsförfarande som förekommer i MP - efter kongressbeslut på partistyrelsens förslag - gör att en falang kan köra över resten av partiet om man är strategisk (eller manipulativ om man så vill). Ett förskräckligt system som innebär att den som egentligen får röster som borde ge plats två på listan istället kan hamna långt ner. En nåd att stilla bedja om: att det blir en mer fullödig demokrati värdig ett grönt parti.


onsdag 6 december 2017

Kärnvapenkrig? Guide till vanliga mossor i Sverige

httpvanliga-mossor-i-sverige/
Till guiden, klicka på bilden.
Kärnvapen. Sådana som USA kräver att Sverige inte kräver förbud av. Så regeringen tövar. Backar. Lägger frågan i en utredning, färdig efter valet. Miljöpartiet spelar med.

USA och Nordkorea. Båda rustar upp. Båda fastnar i krigsretorik. USA begriper inte att Nordkorea känner hot, Nordkoreas diktator lever på tankefiguren vi-mot-världen.

Kärnvapenkrig, vi var många som var naiva nog att tro att det hotet var väck när Berlinmuren föll.

Vad blir kvar efter ett kärnvapenkrig? En del mossor, så här kommer en guide till mossornas värld: Klicka på bilden.

tisdag 5 december 2017

Början på ett ärofullt återtåg?

Idag har Miljöpartiet chans att hela partiet. När riksdagsgruppen träffas kan man välja Valter Mutt till att åter bli partiets utrikespolitiska talesperson. Om han nu skulle vilja det efter allt som varit.

Valter Mutt fick sparken som utrikespolitisk talesperson efter att offentligt ha pläderat mot bland annat vapensamarbete med Saudiarabien och Värdlandavtalet med Nato.

Han ersattes av Pernilla Stålhammar, som nu i sin tur valts bort som talesperson efter ogrundade anklagelser om att personer på ledande positioner som haft otillbörliga kontakter med Ryssland motarbetat henne inför provval till riksdagslista.

Med Valter Mutt som återvunnen utrikespolitisk talesperson skulle partiet få den mest kompetente för uppdraget. Ett återval av Valter skulle återknyta rötterna till fredsrörelsen - ett val av Valter Mutt skulle ligga helt i fas med partiprogram och bidra till att stärka partiet som bärare av grön ideologi.

En fantastisk möjlighet för partiledning och riksdagsgrupp att göra vad man kan för att hela partiet inför valrörelsen. Början på ett ärofyllt återtåg helt enkelt!

måndag 4 december 2017

De mest korkade och vi andra normalkorkade

Jag fick häromdagen uppmaningen att följa flödet på Flashback angående den miljöpartistiske riksdagsledamot som anklagats för sextrakasserier. Så jag gjorde det.

Och undrar än mer varför vår art kallar sig homo sapiens, den visa människan. Hela flödet uppfylldes av tanken att det var en invandrare som måste vara skyldig, de gör ju sådana saker som riksdagsledamoten anklagats för. Stucket tungan i munnen på en baby. Vänt upp och ner på baby först. Måste vara en muslim, arab, och kurder är väl araber eller ungefär samma sak, va?  Jabar Amin!

Oj, vad flödet gottade sig i denna tanke. Sida upp och sida ner, rasism och föreställningar och okunskap och obildning och oförmåga att ens läsa en text i en tidning - läste man DN:s text så kunde man nämligen direkt utesluta Jabar Amin. Men det var ingenting som flödet ville kännas vid. Tvärtom, det blev värre och värre.

Mest tragikomiskt var att man anklagade "PK-medier" för att mörka...att inte skriva att det var Jabar Amin bara för att skydda muslimska brottslingar, trots att det var just en tidning som de kallar PK som avslöjat fallet. Mörka i Flashbacks värld är detsamma som att inte berätta att allt är invandrares, helst muslimers eller färgades, fel.

Sen tystnade det värsta. Det var nämligen inte Jabar, det var inte ens en invandrad. Det var en vit man med ett vanligt förekommande svenskt namn. Skämdes man över vad man skrivit?  Antyddes ens ånger, nej, sånt var det ont om, väldigt,väldigt ont om. På nätets mest fördomsfulla sidor rusar det anonyma hatpacket bara vidare till nästa fall där de kan gotta sig i anonymitetens skugga. Helt fantastiskt hur totalt uppfyllda av sin egen brutala dumhet och avsaknad av ens minsta förmåga att läsa en text och se annat än det de vill se.

Frågan är om inte nätet tillför mer skit än det avlägsnar, om vi verkligen blir smartare och mer upplysta av att sitta mitt i ett skvalpande flöde av nyheter, åsikter, påståenden och åsiktsbubblor när vi inte söker sanningar utan bekräftelse. Och hjärnan är oss till föga hjälp till sin grundnatur, den vill rent generellt att tankarna skall löpa i sina väl upparbetade motorvägar och trivs i bekräftande bubblor där lite energi går åt...

Ska vi vara brutalt ärliga kan vi väl konstatera att de som för världen framåt är ganska få. Och vi lär inte bli smartare där vi sitter mitt i flödet av så kallade nyheter som flödar fram på skärmen och vars innehåll vi sällan, eller renat av aldrig, hinner fundera över. Kort sagt: de flesta av oss blir dummare och dummare i takt med att det inte finns utrymme för långa tankar i det där förbannade flödet som kallas informationssamhälle. Godmorgon!

söndag 3 december 2017

Grön omstart?

http://www.gronomstart.nu/blogg/birger-schlaug-vagvalGör ett inlägg på Grön Omstart - hur ser MP:s framtid ut? Klicka på bilden så kommer du till hela textenInleder så här: .

Låt oss säga att MP blir kvar i riksdagen efter nästa val. Låt oss säga att MP dessutom kommer att vara kvar i regeringen. Kommer det då att läggas en enda systemförändrande grön motion i riksdagen när Annika Lillemets, Carl Schlyter och Valter Mutt inte längre finns kvar?

Kommer någon annan miljöpartist att våga ta sig rätten att kritisera närmande till Nato, upprustning, globaliseringens avarter, handelsavtal som ger bolag än större rätt att hota länder med stämning? Kommer någon grön ledamot i riksdagen plädera för sänkt normalarbetstid, utredning av basinkomst och naturens juridiska rättigheter?

Är någon av de ev kommande riksdagsledamöterna villiga att hamna i den konflikt som de tre nämnda hamnat i? Är priset för högt? Att stå upp genom sina motioner - och att dessutom tala för dem i plenisalen - kostar på, mer än man kanske kan tro när man ser det utifrån.

Men. Vad finns kvar om alla intar rollen som lojalister? Det vill säga uppträder lojala mot partiledningen som i sin tur uppträder lojal mot den regering där man har mycket begränsat inflytande.

I en kommande regering kanske MP kommer att inneha en än mindre position vid sidan av inte bara S utan också av C och L.

Hela texten finns här:

lördag 2 december 2017

People, planet and peace over profit!

Information från Jill Stein och Green Party i USA:

46 Greens elected in 2017
46 Greens won elected office in 2017, out of 171 on the ballot, a win rate of over 25%. All of these candidates deserve congratulations and thanks for their hard work to win power for the people.
I wanted to mention a few inspiring results from Greens around the country:
  • In Olympia, Washington, community organizer Renata Rollins was elected to City Council and science professor EJ Zita was re-elected to Port Commission, defeating an opponent funded by frackers and big business.
  • In Minneapolis, Green City Council member Cam Gordon was reelected and LaTrisha Vetaw was elected to the Park Board in a citywide election using Ranked Choice Voting.
  • In Connecticut, Mirna Martinez won reelection to the New London School Board, while 7 of 9 Green-endorsed candidates won local office in Waterford.
  • In Colorado, anti-fracking advocate Merrily Mazza was reelected to Lafayette City Council.
  • In Humboldt County, California, 4 out of 4 Green candidates in school board races won.
  • In New Jersey, Greens Erika Jacho and Jessica Clayton both won school board races.
  • In Pennsylvania, 4 Greens won election to local office.
  • In New York City, Jabari Brisport earned 29% of the vote for City Council, while Devin Branch took 33.5% of the vote for Mayor of East Cleveland, Ohio; both impressive results for young Green Party newcomers taking on established Democratic Party incumbents.
Whether they won or not, every single one of these candidates helped to build the only national party for people, planet and peace over profit. Another reason why we urgently need as many candidates as possible to step up to run Green in 2018.

Save Ranked Choice Voting in Maine!
Meanwhile in Maine, Election Day was the first day of gathering signatures for the campaign to defend Ranked Choice Voting.

After Mainers voted for a referendum to enact Ranked Choice Voting statewide in 2016, the political establishment passed a law to sabotage this urgent reform to our broken voting system. Now the people of Maine are gathering signatures for a “People’s Veto” to make the politicians respect the will of the people.

Maine’s 2016 vote for Ranked Choice Voting is a beacon of hope for all Americans who want a fair voting system where people feel free to vote their values, not their fears. It’s absolutely critical that we support the grassroots activists who are defending this win for real democracy.
Even if you don’t live in Maine, please go to http://www.rcvmaine.com/volunteer to see the many  ways you can help support the campaign to defend Ranked Choice Voting! If you're registered to vote in Maine, you can collect signatures. For everyone else, there are many other ways you can help!

Two State Legislators Go Green!
In September, Maine State Rep. Ralph Chapman enrolled with the Green Party after leaving the Democratic Party earlier in the year. He told the media he was sick of the establishment parties’  loyalty to corporate funders and indifference to the people, and felt he belonged in the Green Party after he learned Greens don’t accept corporate contributions.

Then in November, Henry John Bear, Tribal Member of the Houlton Band of Maliseet Indians in the Maine House of Representatives, joined the Greens and announced his campaign for US House of Representatives in Maine’s Second Congressional District. On registering Green, Bear said, “I have found that our issues are very similar, especially on the issues of the environment and civil rights and economic equity. I believe in health care for everyone who can’t afford it and I believe in ensuring that one person's hard day’s work results in a living wage, enough for a house and a car payment, and food for her family.”

As people across the country reach a breaking point with corrupt corporate politics, let’s inspire more and more of them to find a home in the party that stands for their values. It’s exciting to see our hard work start to pay off!
With your help, we can keep building power for the people, and an America - and a world - that works for all of us.

It’s in our hands,
Jill Stein

fredag 1 december 2017

Borgarna rasar... och sossarna vågar inte röra ränteavdraget som snart kan kosta statskassan 50 miljarder....

Ett rimligt beslut när M och S inte vill sänka ränteavdraget.
Det rasas väldigt mycket nuförtiden. Nu rasas det också över regeringens beslut att skärpa amorteringskraven.

Men vad i h-e skulle regeringen göra? Låta skuldberget fortsätta att växa utan att se hot - som är tusenfalt större än det militära hotet - som faktiskt existerar?

Borgarna rasar, men de hade behövt göra samma sak om de suttit i regering och inte av historien dömas som a) ansvarslösa och b) rasande populistiska. Man är oroliga över att den skulddrivna tillväxten hotas.

Vi behöver göra mer än det regeringen nu gör. Vi behöver minska ränteavdraget - det absurda bidrag som mest går till de som inte behöver det. Sånt bidrag som i synnerhet moderater älskar medan man förfasar sig över att sjuka och arbetslösa får bidrag för att överleva utan total ekonomisk stress. Sossarna vågar inte heller röra räntebidraget.

Kostnaderna för ränteavdragen kommer att öka, när räntorna ökar, och kan komma att överstiga inte bara statens utgifter för försvaret eller gymnasieskolan utan närma sig vad hela grundskolan kostar. 50 miljarder kan notan vara om några år! Varav det allra mesta är bidrag till välbeställda. Bidrag till att upprätthålla överkonsumtion. Som skall hålla igång den dopade tillväxten ett tag till.

Såväl förra regeringen som den nuvarande borde skämmas ögonen ur sig på grund av sitt sätt att hantera den här frågan. Man stimulerar inte bara hushållen att låna, man skaffar framtida kostnader för staten och skapar stora problem för de låntagare som inte fattat att de om några år kommer att sitta på pottkanten.

torsdag 30 november 2017

Stålhammar varnas

Så har man då från MP:s ledning äntligen, efter det att medierna tagit upp frågan som jag skrev om häromdagen, yttrat sig i frågan.

Anklagelsen från den utrikespolitiska talespersonen Pernilla Stålhammar har legat i ett FB-inlägg som haft enorm spridning och mötts med massor av likes för sitt innehåll utan att mer än fåtalet reagerat - inte heller från sådana som t ex Carin Jämtin (f.d. socialdemokratisk partisekreterare) och Per Gudmundson (ledarskribent i SvD) - på de våldsamma beskyllningarna om att miljöpartister på höga positioner, med rysskontakter, försökt stoppa henne i provvalet till riksdagslistan i Stockholm.

Problemen är två: dels anklagelserna i sig, dels att den utrikespolitiska talespersonen använt Metoorörelsen som kampanjvapen för att sprida rykten för att stärka sin egen position inför val till riksdagslistor genom att anklaga miljöpartister på höga positioner för otillbörliga kontakter med Ryssland - dessa människor skall, enligt Stålhammar, ha drevat mot henne inför provvalet.

Frågan som uppkommer är: kan man ha en person som sprider den här typen av rykten som sin utrikespolitiska talesperson? Hon har anklagat miljöpartister på ledande positioner för att vara säkerhetsrisker, men tycks vara en sådan själv.

DN skriver att man sökt mig för en kommentar men inte nått mig. Vet inte var man sökt mig någonstans, men så här kommenterar jag det i ett mejl till tidningen:
  
 "Det var på tiden att partiet tagit tag i frågan, beskyllningarna har ju funnits ute länge utan att man från partiledningen sagt ett jota. Som jag anade tycks Stålhammars våldsamma anklagelse  om rysskopplingar  snarast vara uttryck för en personlig vendetta. Synd att hon utnyttjat den oerhört viktiga Metoorörelsen på detta sätt.  Hade medier inte reagerat på mitt blogginlägg så hade väl ryktet fått fortsätta att snurra utan att partiledningen tagit tag i det, för det är ju pinsamt att den man valt att sitta i utrikesnämnden, och som är partiets kandidat till utrikesminister, far fram på det här sättet."

onsdag 29 november 2017

Jag önskar att Metoo kommit för 35 år sedan...


1982 kom Miljöpartiet in i fullmäktige. Det är Vingåkers kommun det handlar om. Vi fick ett mandat. Hon som kom in hette Lena.  Och det gamla gubbgardet började behandla henne lika oförskämt som de bemött vänsterpartisten Eva.

Nedlåtande, oförskämt. Man kan inbilla sig att det i första han var partitillhörigheten som gjorde att de två kvinnorna fick det bemötande de fick, inte minst av kommunchefen. Så enkelt var det inte. När jag kom in efter nästa val var kommunledningen visserligen lika sur, men inte lika oförskämd. Jag var ju trots allt man.

Hade #metoo förekommit i början av 80-talet hade så mycket varit vunnet.

En av de bättre politiska dagarna i mitt liv var när MP lyckades, efter mer än två decennier, se till att kommunchefen försvann. Därmed försvann också svansen, de där som uppträdde som lojalister till mobbaren.

Jag har skrivit det förr, men tar det en gång till eftersom en del av min e-postlåda upptas av de som inte begriper. Det som nu händer är ett reningsbad som kan göra oss alla till bättre människor. Som tänker efter innan vi handlar, och som tänker efter innan vi med automatik är tysta.

Nej, allt som sägs och skrivs är inte formulerat av sanningsvittnen, allt som sägs och skrivs är inte sant, en del är förmodligen att se som vendettor, annat som resultat av att minnen förändras varje gång man tänker på dem. Jo, det finns många faror med folkdomstolar där den dömde inte kan försvara sig.

Men den våg som nu sköljer över oss är likt förbannat ett reningsbad. Som hela samhället behöver.

Enligt medielogiken kommer också en fas när ifrågasättande kommer att flöda, bevis för lögner kommer att presenteras, några uthängningar kommer att nagelfaras och visa sig vara missriktade eller resultat av personliga vendettor. För sånt finns. Av den enkla orsaken att vi är människor.

Men totalt sett är det ett reningsbad.

Hur som helst: jag önskar att Eva (V) och Lena (MP) hade fått uppleva Metoo i början av 80-talet.