söndag 21 januari 2018

Språkrörens tal om regering utesluter Margot Wallström och stärker Hultkvist



















"Hur vi ska få det efter valet törs jag knappt tänka på. Miljöpartiets språkrör talar vitt och brett om regeringsbildning mellan MP, S, C och FP. I en sådan regering finns inte plats för Margot Wallström som utrikesminister. Den skulle ge större plats för Peter Hultqvist som försvarsminister. Undrar om Gustav Fridolin och Isabella Lövin funderat på den saken. Undrar om den stora del av socialdemokratin som står på Wallströms sida funderat på den saken när man samtidigt suktar efter samarbete med Jan Björklund och Annie Lööf."

Dagens ledare i ETC hittar du här.

lördag 20 januari 2018

The times they are a changin'

Skärmdump från Expressen




























Under fredagens Elle-gala samlades Sveriges modeelit för att hylla framstående svenska modeskapare och svenskt mode.Totalt korades 14 vinnare under kvällen, och den som vann i kategorin "Bäst klädda kvinna" var Kultur- och demokratiministern och tillika miljöpartisten Alice Bah Kuhnke.
Juryns motivering löd så här: ”Trots ett hektiskt schema besitter hon en osviklig stilkänsla som utstrålar självsäkerhet, oavsett sammanhang. Att använda kläder som kommunikationsmedel är helt naturligt för denna vågade modefantast, som gärna lyfter svensk design.

The times they are a changin'



fredag 19 januari 2018

Borgerlig ideologisk lekstuga

Det finns vissa saker som alla som funderat på det vet. Räntan blir för det allra mesta lägre när offentlig verksamhet, med välordnat ekonomi och skattebetalare som garant, lånar än när privata bolag  gör det.

Så när företrädare för det offentliga får för sig att låta privata bolag låna pengar för att bygga åt det offentliga så blir det dyrare. När politiker anser att att detta ändå är bra så grundas det på ideologiska värderingar: privat är alltid bättre än offentligt, privatiseringar har ett egenvärde, beröringsskräcken med nåt som kan tolkas som blandekonomi är av ondo

Nu kan man ju tro att hela idén bara omhuldas av borgerliga politiker. Det genererar ju vinster till det privata och att detta är av godo är en generellt grundläggande tankefigur hos borgerliga politiker. Sossar är ibland lika dugliga på att drabbas av beröringsskräcken.

Därför kan sådana också falla för idén med OPS (Offentlig Privat Samverkan). Karolinska sjukhuset i Stockholm har byggts med den modellen.

Det man möjligen inte kunde ana var att kostnaderna kunde skena iväg så att de kunde bli ända upp till 70 procent högre med OPS än om det offentliga lånat upp pengarna. Denna oförståelse kan man möjligen förstå eftersom de flesta politiker inte har en susning om enkel matematik - det är därför de inte begriper vad exponentiell tillväxt är och hur orimligt det är med evig ekonomisk tillväxt som mäts just exponentiellt.

I riksdagsdebatten häromdagen fanns det två segment som stack ut.

Det ena var när Ulf Kristersson skulle svara på några enkla frågor från Isabella Lövin om klimat och miljö, den andra var just när han skulle svara på frågor från Jonas Sjöstedt om OPS och Karolinska.

I det första fallet lät han som när Fredrik Reinfeldt i början av sin partiledarkarriär skulle diskutera miljöfrågor och han liksom snubblade på termer som "biologisk mångfald", "ekologisk hållbarhet" etc. I det andra fallet blev det nästan pinsamt hur han försökte prata bort, svara på annat, medvetet missuppfatta. Han räddades av att replikrundorna är så begränsade att vilken snabbfotad politiker som helst kan smita undan.

För övrigt borde alla politiker lära sig ett av de finaste politiska orden som finns: blandekonomi.

Borgerliga anser sådant vara alltför socialistiskt, vänsterdogmatiker anser det vara för kapitalistiskt. Men det är faktiskt den enda balanserade tankefiguren vi har.

En grön sådan kan kallas "socialekologisk blandekonomi" om man får tro min bok Miljön, makten och friheten. Och det får man.

torsdag 18 januari 2018

Om jag varit språkrör....

Igår föreläste jag och fick en fråga om hur jag hade inlett mitt inlägg i gårdagens partiledardebatt i riksdagen om jag varit språkrör. Så här tror jag:

"Det totala vanvettet har brutit ut. Sådant har skett förr. Alla springer åt samma håll, hojtandes. Det ena ger det andra. Människor dras med. En sorts burlesk normalitet uppstår.

På 1600-talet sålde människor sina hus för att investera i tulpanlökar vars värde rasslat i höjden och allt fler drogs med i vågen av totalt vanvett. Innan man vaknade upp och såg med förskräckelse på sig själv och hur man tänkt.

Exemplen kan mångfaldigas, ofta bär dom mer på tragik än på komik. Det förekommer att dessa vågor av vanvett går helt över styr och leder till krig.

Just nu är vi inne i en period av den typen av normaliserat vanvett. Krigsretoriken flödar, få journalister vågar ställa sig utanför flocken och betrakta vad som sker, tidningar som DN och SvD formligen sprutar ut krigshets. Som levde de i en bubbla befriad från varje uns av eftertänksamhet.
Politiker som levt i skuggan i så många år – försvarspolitiker har haft samma låga status som kulturpolitiker – hamnar i centrum och över detta tycks de vara euforiska.

Det hela är burleskt."

Funderar vidare på det här temat inför skrivandet av söndagens ledare i Dagens ETC.


tisdag 16 januari 2018

Räta på ryggarna och vägra bli medlöpare

Vilka länder lägger ner mest på militär, vapen och den vanvettiga upprustningsspiralen?  Tycker du att siffrorna från SIPRI överensstämmer med hur hotbilden allt mer hysteriskt beskrivs i syfte att tämja medborgarna in i Natofållan? Ska vi delta i den militära vanvettesspiralen? Eller vägra vara medlöpare?
Kinas siffra är en uppskattning.

måndag 15 januari 2018

Krigsretorik utan all sans

Krigsretoriken har nått oanade höjder. Tidningar som DN och SvD fullständigt översvämmas av krigsretorik. Fungerar snarast som krigshetsare. Som om dess skribenter fullständigt tappat all sans.

Politiker spelar med, till och med Miljöpartiets ledamot i Försvarsberedningen (Anders Schröder) spelar med, totalt föraktfullt mot MP:s historia och ideologi agerar han medlöpare. Sittande i försvarsministerns och militaristernas knä. Med snarast obefintliga kontakter med fredsrörelsen. Så ryggradslöst, det har varit en ynkedom att se honom på presskonferenser och höra honom i riksdagen okritiskt och lealöst läsa upp talepunkter från försvarsdepartementet.

Propagandan för medlemsksp i Nato är massiv. Visserligen levde vi utan Nato under kalla krigets dagar,  men det skall vi liksom glömma nu... Och visserligen kunde vi inte heller då försvara oss mot en invasion mer än några dagar - hur skulle vi kunna det? Och visserligen var "ryssen" - det är så Ryssland kallas-  geografiskt närmare oss då eftersom Baltikum ingick i deras land... 

Russofobi är inget påhitt från trollen, den sprids från ledarredaktioner och nyhetsredaktioner. Skämmes ta mig fan!

Det enda som är värre än under kalla kriget är att Sverige numera har ett värdlandsavtal med Nato - Nato är till och med inskrivet i svensk lagstiftning - som innebär att en minoritetsregering kan besluta att låta Nato få tillgång till svenska flygplatser, hamnar, vägar för både försvar och anfall - utan rätt att ens stoppa placering av kärnvapen på svensk mark. 

Så plötslig har Sverige tagit ett steg mot det som på andra sidan Östersjön uppfattas som ett tilltagande potentiellt hot, det är det som kallas deltagande i krigsskapande spiral. Pimpat med allt mer vulgär krigsretorik i svensk media. Som om man fullständigt tappat all sans.

Oavsett vad som är hönan och vad som är ägget måste detta vanvett brytas. Vi måste förmå oss att tal om fred, inte om krig. Vi måste förmå oss att tala om nedrustning, inte om upprustning. Vi måste ägna oss åt konfliktlösning, inte åt konfliktskapade åtgärder. Vi måste inse att vi just nu deltar i en hetsspiral som kan sluta i ren katastrof samtidigt som allt större del av offentlig budget kommer att styras bort från skola, vård, omsorg, kultur och bygget av det goda samhället för att istället investeras i mer krigsmateriel. Drömmen tycks vara 2 procent av BNP, vilket motsvarar 8 % av statens utgifter. Ska vi ha det så? 

Det har gått så långt att de stora medierna, hela det politiska borgarskapet och försvarsministern i en rödgrön regering inte ens kan stå upp för förbud mot kärnvapen! För att Nato, den organisation man vill vara med i tillsammans med Trump och hela det västerländska militärindustriella komplexet, precis som Ryssland bygger sin doktrin på kärnvapen som hotar ödelägga såväl planeten som all mänsklig civilisation. Som om inget land, inte ens Sverige, ska ha rätten att stå upp för den idé som gav Nobels fredspris.

Gemensam säkerhet bygger på att man först och främst talar med de man kan uppfatta som potentiella fiender, att en rödgrön regering skall ha så löjligt svårt att begripa det är absurt. 


söndag 14 januari 2018

Folk och Försvar inleds: Rädda Vättern från Försvarsmakten

Utdrag ur Öppet brev:

"Försvarsmakten har i över 100 år använt Vättern som skjutmål utan att ta hand om ammunitionsresterna. Under många år dumpades också gammal ammunition ute i sjön. Nu vill försvaret kraftigt utöka skjutningarna i Vättern.
(-)
Vättern är idag dricksvattentäkt för ca 300 000 människor. Närmare 200 000 tillkommer när Örebro m.fl. kommuner bygger en överföringsledning från Vättern ner till Närkeslätten. Även Mälardalen kan komma att behöva utnyttja det klara och kalla råvattnet från sjön. Vättern är också ett Natura 2000område där skyddsvärda arter och deras livsmiljöer ska bevaras. Inte ens militären kan längre agera som för hundra år sedan då miljökunskapen var obefintlig.

Peter Hultqvist, Karolina Skog och Pierre Campenfeldt, ni är närmast ansvariga för att få slut på den långvariga krigföringen mot Vättern. Ett första steg kan vara att skapa en självständig tillsynsmyndighet som har förmåga att tillämpa miljölagstiftningen enligt riksdagens intentioner. "

Hela brevet, som bland annat redovisat att något sediment som begraver ammunitionen inte fins på botten vid skjutmålet, finns här.

lördag 13 januari 2018

Isabella Lövin uttalade sig som språkrör för MP

När det är mindre än en graviditetsperiod kvar till valdagen så tycks språkrör äntligen fatta att de är språkrör för MP och inte i första, andra och tredje hand för den löfvenska regeringen. 

Isabella Lövin påpekar äntligen att MP anser att Sverige skall skriva på förbudet mot kärnvapen. Jag skrev häromdagen hur illa det är att partiet leds av språkrör som inte ens berättar vad deras parti vill utan lojt följer den socialdemokratiska majoriteten i regeringen. Nu ställer man sig i alla fall på Margot Wallströms sida i kampen mot försvarsministern. Det var på tiden. Men hårt ultimatum ställer man inte ens i denna fråga! För övrigt tycks Lövin vara stolt över att MP bidragit till militär upprustning, men man får väl vara tacksam för det lilla i en tid då MP:s ledning inte har många rötter kvar till fredsrörelsen.



fredag 12 januari 2018

Chans för MP att ta ett steg för helande


Snart har Miljöpartiet en chans att hela partiet. Riksdagsgruppen träffas för att lägga upp strategin inför sista terminen före valet. Man kan återvälja Valter Mutt till att bli partiets utrikespolitiska talesperson. Om han nu vill det.

Valter Mutt valdes bort, efter att ha pläderat mot bland annat värdlandavalet med Nato, och ersattes av Pernilla Stålhammar, som nu tagits bort som talesperson efter att hon anklagat personer på ledande positioner för att haft otillbörliga kontakter med Ryssland.

Pernilla Stålhammar tog tillbaka anklagelsen, men under juldagarna tog hon tillbaka tillbakatagandet. Se till höger här. Anklagelserna blev än värre. Igår kunde man läsa att den tjänsteman hon först anklagat för att vara såväl nationell säkerhetsrisk som våldsverkare har polisanmält henne för grovt förtal. 
   
Med Valter Mutt som återvunnen utrikespolitik talesperson skulle partiet inte bara få den mest kompetente för uppdraget utan dessutom ge begreppet kretslopp en ny innebörd... Ett återval av Valter skulle återknyta rötterna till fredsrörelsen och därmed ligga helt i fas med fastlagt partiprogram såväl som bidra till att återupprätta partiet som bärare av grön ideologi.

Jo, det skulle säkert svida lite för gruppledning. Men det får man ta. Om man vill partiet väl. En fantastisk möjlighet för riksdagsgruppen att göra vad man kan för att hela partiet inför valrörelsen. Ett ärofyllt återtåg helt enkelt! 

torsdag 11 januari 2018

Det är nästan osannolikt...

https://sverigesradio.se/sida/avsnitt/369366?programid=2071Det är nästan osannolikt. Och fullständigt förfärande. Vi har en rödgrön regering där miljöpartister ingår. Klimatminister och miljöminister. Ändå är miljö- och klimatfrågan i stort sett obefintlig i den politiska debatten. Hela den kommunikationsplattform som ett departement utgör har schabblats bort.

Att frågorna inte lyfter skylls istället på fyra riksdagsledamöter - nu senast var det Peter Eriksson, efter kongressen var det Isabella Lövin som hävdade att dessa fyra dragit uppmärksamheten från partiledningens och regeringens arbete för miljön. Att de fyra obstinata försökt profilera partiet i strukturfrågor som direkt påverkar klimat och miljö låtsas man liksom inte om....

Det är upp- och nedvända världen. Som om föräldrar skyller på barnen för att julen har medfört ebb i kassan och flod i pappershögarna.

Hela situationen är sjuk. Det är möjligt, rent av troligt, att Sverige har en miljöminister som i mångt och mycket är kvalificerad. Men som kommunikatör och visionär är hon något av det svagaste kortet i den gröna kortleken.

Klimatministern är en av världens dugligaste och mest kompetenta i frågan om fiske- och havsfrågor, men har som vice statsminister snarast försvunnit från den politiska debatten och det känns som om hon, den djupt begåvade Isabella Lövin, snarast har siktet inställt på det nya jobbet som representant för havsmiljöfrågor i FN. Hon skulle göra ett gigantiskt bra jobb - kunnig, respekterad och med upparbetat kontaktnät.

"Isabella blir språkrör några år för tidigt", hävdade jag när hon valdes. Hon hade behövt några år på sig att växa in i partiet, bli en del av dess organisation i vidare och djupare bemärkelse innan hon blev språkrör, hon hade blivit hur bra som helst som språkrör bara hon fått tid, basen fanns i det Sommarprogram 2008 där hon på ett ljuvligt sätt framförde allt det som grönt står för.

Jag lyssnade på det och ringde omedelbart MP:s kansli och bad dom suga tag i Isabella, hon talade ju sådär som en grön företrädare skulle tala, genuint grönt.

Sedan blev det mer partipolitisk pannkaka än himmel av det hela om man ser till hennes hart när omöjliga roll som språkrör. Och hur hade det kunnat bli något annat? Partiet har slarvat bort en förmåga. Om något eller några år har hon gått vidare på sin bana, förhoppningsvis som havspolitisk representant inom FN.

Att bli statsråd, eller för den del språkrör för ett grönt parti med dess historia och dess värderingar, kräver mer än saklig kompetens, Eftersom det finns en rågång mellan den gröna tankefiguren och den som dominerar inom socialdemokratin och borgerligheten krävs förmåga att också kommunicera, ge liv åt visionen, våga utmana etablerade så kallade sanningar, känna tillit till den gröna tankefiguren. Och, för all del, också bli uppbackad när man försöker.

Isabella har försökt, i ett sommartal förde hon resonemang om lönearbete och människans varande. Hon blev hånad av ledande figurer i Grön Ungdom, ett förbund vars ledande skikt haft mer tillit till Stureplan än till gröna grundläggande värderingar, figurer som helt enkelt surfat med i vågorna efter den nyliberala tankekolossen,

Det Miljöpartiet behövt är en strategi som gett språkrören i uppdrag att vara språkrör för sitt parti och de värderingar det i grunden ännu står för. Men deras uppdrag blev istället att i första, andra och tredje hand vara språkrör för den löfvenska regeringen.

Så står man där med värdlandavtal med Nato, förslag om strejkförbud, regeringsdrömmar om fler turister som skall flyga hit från Kina, stopp för 700 vindkraftverk i Hanöbuken på order från militären - utan att få säga vad MP egentligen anser... '

Och så gårdagens pinsamhet att behöva säga att man skall utreda om minkfarmerna erbjuder minkarna ett naturligt minkliv... Som om man inte visste att att det är djurplågeri,  partiet har vetat det ända sedan det bildades. Strategin, att inte hålla två bollar i luften - såväl kompromissa i en regering som driva opinion för det partiet står för - har tagit struptag på partiet som är på väg att kvävas. Helt i onödan. Fullständigt helt i onödan.

"Det är nästan osannolikt. Och fullständigt förfärande. Vi har en rödgrön regering där miljöpartister ingår. Klimatminister och miljöminister. Ändå är miljö- och klimatfrågan i stort sett obefintlig i den politiska debatten." Så inledde jag. och så avslutar jag. Med tillägget att man får ligga som man bäddar. Synd att man bäddat så illa. En massa goda krafter går på det sättet förlorade. MP kan så mycket mer! Nu gäller det att partiet återvinns.



onsdag 10 januari 2018

Dödshjälp - hur ska man resonera?

Hur ska man resonera om rätten till sin död? En majoritet av befolkningen anser numera, till skillnad från riksdag och regering, att man bör ha laglig rätt till dödshjälp. Nu är det främst Läkarförbundet och organisationer för personer med funktionsnedsättningar som är emot. Skriver om detta i ETC.

tisdag 9 januari 2018

Bisarrt...

Klicka och njut... och en stillsam följdfråga: hur kunde MP plötsligt anamma  den "bisarra idén" att en sjuksköterska ska få ut mindre i pension än en VD? Varför släppte partiet den ursprungliga, väl motiverade idén - skattefinansierad grundpension, lika för alla. Eller som Roland Paulsen skriver: "Hur kunde vi svälja den bisarra idén att den som under sitt yrkesverksamma liv haft hög inkomst också ska få högre pension än andra?Om vi nödvändigtvis måste gradera pensionerna, är då inte den motsatta principen rimligare, att de som tjänat mycket får lägre pension? "

https://www.dn.se/kultur-noje/roland-paulsen-vi-forvaltar-oss-till-dods-i-stallet-for-att-omprova/

måndag 8 januari 2018

Vem efterträder Fridolin?


Gustav Fridolin har meddelat att han avgår efter valet. Per Bolund uppfattas av medier som given efterträdare på samma sätt som medierna var övertygade om att Mikaela Valtersson skulle väljas. Valtersson och Bolund passar ju bäst i såväl den borgerliga som sossiga tankefiguren.

Med Bolund skulle partiet bli än mer likt de andra, framstå som byråkratiskt korrekt snarare än systemförändrande grönt. Skulle partiet åka ur riksdagen lär knappast Bolund vara aktuell vare sig som intern inspiratör, återvinnare av kärnvärden eller som grön profilerare i en valrörelse 2022 där det gäller att slå sig in. Bildar man regering med S, C och L lär det bli Bolund om han själv vill.

Carl Schlyter är en given aspirant om partiet åker ur riksdagen och väljer att återvinna sin roll som systemkritiskt alternativ som värnar Petra Kellys idé om att gröna partier skall vara antipartipartier som står för den radikala miljö- och fredsrörelsens världsbild med kritik av det ekonomiska systemet, centralisering och fundamentalistisk tillväxt- och frihandelspolitik. Carl omfattar helt enkelt merparten av det som MP bildades för att driva. Men eftersom Carl motats ut så finns risken att partiet tappar honom, vilket vore en stor förlust.

Yngre förmågor i riksdagsgruppen som den militärprofilerade Anders Schröder, den utåtriktade wannabeprofilen Lorentz Tovatt och flyktingprofilerade Rasmus Ling nämns ibland lite väl hurtfriskt som alternativ. Schröder lär ha mer kontakter med Försvarsmakten än med fredsrörelsen, Ling kritiserade gröna som engagerade sig i demonstration mot militärövningen Aurora. Tovatt gillas av en del har jag förstått men den utpräglade wannabestilen är bara för mycket för andra (med bättre omdöme kan man tycka....) Påläggskalvar - en gång i tiden hade partiet informellt provrör - som ligger i linje med den partilinje som nu drivs: närmare samarbete med Nato, ekomodernistisk syn på ekonomisk tillväxt och en politik som föga värnar rågången mellan det som varit grön ideologi och de andras.

Peter Eriksson  - kommunalråd, riksdagsledamot, språkrör, EU-parlamentariker och statsråd  trots att partiet bildades med ambitionen att inte ha livstidspolitiker - har säkert ingenting emot att försöka bräda mig vad gäller antalet år som språkrör. Han utgör ett erfaret kort som inte gör bort sig i medierna. En överraskningarnas man som 2002 plötsligt, samma dag som kongressen inleddes, meddelade att han och valberedningens förslag Claes Roxbergh kommit överens om att han skulle ställa upp för att kongressen därmed skulle ha större acceptans för att införa partiledarmodell istället för att ha två språkrör (partistyrelsen föreslog att språkrörsmodellen skulle skrotas och hade stöd av Per Gahrton - lyckligtvis fanns inte tillräckligt stort stöd för detta på kongressen). Samtidigt var det Peter som slog fast på DN Debatt att MP fullt och fast menar att ekonomisk tillväxt är nödvändigt för miljön (att till och med Nationalencyklopedin slår fast att tillväxt mätt exponentiellt, vilket gäller ekonomisk tillväxt, är en omöjlighet i längden är inte något som ekomodernisterna tar hänsyn till...).

Doldisen Niclas Malmberg - riksdagsledamot i kulturutskottet - skulle mycket väl kunna  bli vald om han trädde fram som kandidat. Lång erfarenhet av partiarbete, lågmäld med vass när det behövs, kulturpolitiker, balanserande mellan etablissemang och antietablissemang, värnande annorlundaskapet i doser som säkert känns sympatiskt för många medlemmar. Kanske den enda enande i den ovan nämnda skaran om man söker någon med den kvalitén snarare än sådana som stöter bort en av falangerna.

Jokrar finns förstås.

Gustav har offentligt deklarerat att han skall avgå efter valet. Därav ovanstående fundering om just manliga rör. Även om det knappast är troligt att Isabella blir kvar om partiet åker ur riksdagen eller ens hamnar i opposition - då väntar uppdrag i FN som är betydligt roligare för en som aldrig varit partiarbetare. FN söker en representant för havsmiljö, vilket är som hand i handske för Isabella.

PS!
Skulle också Isabella Lövin avgå finns många som anser att Alice Bah Kunke skulle kunna ta över trots att hon inte har någon som helst erfarenhet av partiarbete eller partiets historia. Ju mer statsråd hon är ju mer involverad i Natosamarbete, arbetslinje och traditionell politik blir hon förstås. Att Alice Bah Kunke skulle ta sig an uppdraget om partiet åker ur riksdagen är knappast troligt, då behöver man vara en partigängare eftersom det är allt annat än glamoröst.

Maria Ferm nämns ofta som en blivande kandidat. Som gruppledare har hon dock agerat på ett sätt som knappast är vare sig enande eller omstartande om partiet skulle åka ur riksdagen. Kritik finns också, dock i lägre doser än den som drabbar Karolina Skog, vad gäller varm kommunikationsförmåga. Annika Lillemets, som tillhör "de fyras gäng", är ett givet namn som skulle diskuteras.om partiet åker ur riksdagen och väljer att återvinna en radikal grön profil.

Om partiet behöver återvinnas efter regeringsåren finns i kretsen kring omstartsrörelsen flera goda namn. Diana Chibanni Blom är en av de mest lysande, en given stjärna på den gröna partihimlen om hon skulle vilja - eftertänksam, ideologisk, utstrålar trovärdighet. Och med fyra år utanför riksdagen ges alla möjligheter för den begåvade att komma in i uppdraget för att bli fullfjädrat kanonrör inför valet 2022.

Men som sagt, Isabella har inte sagt något om avgång till skillnad från Gustav.

lördag 6 januari 2018

Shabby chic... 10

En del minns jag med skräckblandad förtjusning... partledarintervjun 1988 är ett exempel. Vi skulle in i riksdagen som första nya parti på 70 år. Vi hade missat både 82 och 85. Den här kvällen kändes som vinna eller försvinna.

torsdag 4 januari 2018

Shabby chic... 8

Eva Goës, språkrör tillsammans med mig i valet 1988. Urkraft!



tisdag 2 januari 2018

Shabby chic.... 6

Tja, inte det mest ärofyllda. Och konkurrensen var förstås begränsad.